Tintin och Degerelle
För oss som är politiskt insatta inom den nationalistiska sfären så är det ett känt faktum att skaparen Georges Remi, som gick under pseudonymen Hergé var personlig vän med Leo Degerelle.
Degerelle var en övertygad nationalist och hade ett storartat CV i bagaget. Innan krigen arbetade han som journalist åt den konservativa romersk-katolska tidskriften Christis Rex, och under den här perioden kom han i kontakt med Charles Maurass och den franska Intergalismen. Intergalismen bör ses som en form av proto-fascism.
Så småningom så bildade han Parti Rexist, även känt som bara Rex. Rexistpartiet var från början uppbyggt på integralismens grundvalar i kombination med den romersk-katolska läran men kom att hämta allt mer influenser ifrån de spanska Falangisterna och de italienska fascisterna. 1936 träffade Degerelle Adolf Hitler och Benito Mussolini, sedermera kom han även att träffa andra stora män på kontinenten som Järngardets Corneliu Codreanu, falangisternas José Antonio Primo de Rivera.
1941 tog har värvning i den tyska armén i kriget mot bolsjevismen och kom att få en milt sagt lysande karriär med många utmärkelser för sina insatser i tjänst. Han steg i graderna från att komma som en enkel menig till att bli Obersturmbannführer och få Ritterkreuz des Eisernen Kreuzes och som senare uppgraderats med eklöv. Något som endast sju andra i icke-tyskar utmärktes med under kriget. Degerelle skall senare i sina memoarer hävdat att Hitler sagt att hon han fått en son hade han velat att det var honom.
Efter kriget kom Léon Degerelle att bosätta sig i exil i Spanien och vara trogen sina ideal till döden.
Detta var mannen som av allt att döma var den äventyrlige journalistens (Tintins) verkliga förgrundsgestalt. Tittar man på bilder av honom så kan man tydligt även se en viss likhet.
Tintin är och förblir en av vår europeiska rörelses kulturfenomen och populärkulturella ikoner. Det är dock ingenting som Hergé någon sin har talat öppet om vilket inte är konstigt med tanke på att folk samarbetade med tyskarna under kriget eller var en del av Rexist utsattes för hårda represalier, även dödsstraff och lynchningar.
Nåväl det är en kort sammanfattning utav Tintin och kopplingarna till den nationella rörelsen.
Asterix och de tappra Gallerna
Asterix och Obelix i den obesegrade galliska byn är dock en annan historia, dock även den franskspråkig i orginal.
Skaparna var juden René Goscinny och den ursprungligt italienska Alberto Aleandro Uderzo. Det finns ingen speciell politisk prägel på den här serien förutom möjligen anti-imperialism. Till skillnad ifrån Tintin så finns här inga kopplingar till rörelsen men det är inte det vi skall titta närmare på här.
Asterix och Obelix ett radarpar under i ett land under romersk ockupation som trotsig står emot överheten ifrån Rom tillsammans med sin smått dysfunktionella by någonstans vid kusten av nuvarande Bretagne i Frankrike.
Det intressanta här inte skaparna utan snarast motståndet mot ockupation och överhögheten ifrån främmande makt vilket går som en röd tråd igenom alla de humoristiska berättelserna. Skall vi applicera detta på verkligheten och vår samtid är det inte svårt att dra paralleller till EU och den allt mer federalistiska hållningen som gör allt för att krossa självstyre och regionalism. I detta får vi nationalister se oss i ljuset av Asterix och Obelix.
Vänstern har i alla tider tagit till sig eller skapat sig populärkulturella ikoner till sin fördel, det är hög tid för oss att göra det samma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar