I Ukraina nära Sevastopol finns en svensk by vid namn Gammelsvenskby. Den är grundad av de svenskar som från början bodde på den estländska ön Dagö som kom under ryskt styre efter det svenska nederlaget vid Stora Nordiska Kriget på 1700-talet.
År 1781 flyttade dessa svenskar från Dagö söder ut. Källorna går isär om hur det gick till, en av dem säger att de blev lovade bättre jord den andra insinuerar på att de deporterades mer eller mindre. Troligen var det lite av varje som ledde till denna utvandring.
Färden ner var svår och de flesta dog under resans gång. Av omkring tusen personer som började färden var det endast 135 personer som som överlevde resan och de svåra prövningar de utsattes för då de väl var framme enligt kyrkböckerna från 1783.
Anledningen varför de flyttades var främst för att det ryska riket hade gjort nya landvinningar söder ut och erövrat mark ifrån Krimtatarerna och nu skulle den koloniseras och tämjas med jordbruk.
Det tog ungefär hundra år innan dessa svenskar åter fick kontakt med fäderneslandet i norr. Bland annat samlades det ihop pengar ifrån Sverige och Finland för att de skulle kunna bygga upp sin egna kyrka. Under nästan hela den här perioden hade de fått konkurrera mot sina tyska grannbyar både kulturellt ifrån att bli förtyskade och även fått avstå mark efter att tyskarna koloniserat marken runtomkring i området något senare än svenskarna. Stämningen emellan byarna kunde tidvis vara hårt ansträngd. Trotts detta hade man bevarat språket, den lutheranska tron och den svenska kulturen.
Många krig kom att utspela sig i området, första halvan av 1900-talet bytte de av varandra raskt.
Alla var de hemska och och byn befann sig mitt på fronten och gjorde tillvaron milt sagt fruktansvärd. Svält och sjukdom var bara några av de dödsorsaker som följde i sitt spår. Bolsjevikernas terror revolution var den värsta.
En höstmorgon 1920 kom någon på besök, det var den ökända röda arméns skapare och överbefälhavare Leo Trotskij, vars egentliga namn var Lieb Bronstein. En jude och son till en förvaltare av ett adligt storgods. Byborna kände genast igen honom med sitt kolsvarta getskägg och kalla ögon. Resultatet av detta besök blev att 63 utmärglade hästar och ett 70-tal lika eländiga kor blev kvar utav ursprungligen 610 hästar och 580 nötkreatur. Under de kommande åren kom 80 bybor att dö av resultat utav detta och en svår torka.
I början utav den sovjetiska eran kom många av dem att återvända till Sverige varvid nästan alla hamnade på Gotland.
Tragiskt nog behandlades de av den svenska regeringen som vilka utlänningar som helst trotts att de var etniska svenskar och det resulterade i att flera av dem valde att återvända medan andra valde att resa vidare till Kanada och hoppas på ett bättre liv där.
Efter Sovjetunionens fall återtogs kontakten med Sverige och Gammelsvenskby där det fortfarande finns det ca: 150-200 personer som är av svenskt ursprung. Men endast ett fåtal talar idag helt flytande svenska.
Ett visst stöd har getts från svenska kyrkan (vilket få ses som en av de få bra saker de gör) och Gotlands kommun. Idag finns också ett svenskt livsmedelsföretag etablerat i byn som skapat arbetstillfällen.
Svensk är man i blodet inte efter nationsgränser eller medborgarskap vilket detta är ett tydligt exempel på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar