HEIDENSTAMS SVERIGE

Verner von Heidenstam, vår gamla nationalskald är måhända inte lika uppskattad idag som han var förr. Detta kan säkerligen förklaras med att hans språk med dagens mått känns ganska ålderdomligt och tungt. Tar man till sig hans alster så kommer man upptäcka en skatt. Det är i alla fall vad jag upplevde då jag var kanske 17 år gammal då jag läste Karolinerna för första gången. Idag har jag läst allt jag kommit över av honom och är idag en av mina favoriter.

Sången Sverige som Heidenstam skrev (1899?) blev tonsatt av Wilhelm Stenhammar 1901.
"Sverige är komponerad för fyrstämmig blandad kör, men kom senare också i en version för manskör och har också använts som unison sång med piano- eller orkesterarrangemang. Stenhammar gav musiken ett innerligt och återhållet uttryck; Heidenstam lär ha varit mycket missnöjd med tonsättningen, eftersom han själv tänkt sig en pampig, marschliknande inledning som vid andra strofen skulle övergå i ett mer känslosamt tonläge. Stenhammars avsikt var att skriva en nationalsång för Sverige." (Citerat ifrån Wikipedia)
Det må vara så att Heidenstam inte var nöjd av resultatet, hans egna vision har vi ännu inte fått höra och det kan mycket väl ha blivit ännu vackrare. Dock tycker jag att den Stenhammars körsång är fantastisk och har bevisligen överlevt tidens tand och spelas än idag. Min egna åsikt är även att 'Du gamla, du fria' är bättre som nationalsång och att det till syvende og sist är tur att Heidenstams Sverige inte blev vår nationalsång då jag inte tycker den alls hade gjort sig lika bra i det syftet.

Nedan har ni sångtexten i sin helhet:

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.