THE FOREVER WAR

The Forever War är en krigsroman som utspelar sig i ett intergalaktisk krig mellan människorna och en utomjordisk ras som kallas Taurans. 

Boken är författad utav den amerikanska vietnamveteranen Joe Haldeman och skrevs 1974. Boken fick ett mycket gott mottagande och belönades bland annat med två väldigt prestigefyllda pris inom sci-fi-genren, Nebula Award och Hugo Award. Haldeman fick även ett personligt brev skickat till sig från Robert A. Heinlein (som bland annat författat Starship Troopers), en av de mest välrenommerade science-fictionförfattarna. Detta brev var dock det Haldeman såg som sin största bedrift att få bekräftelse av en sådan legend.

Om själva bokens innehåll:

Kriget startades genom att utomjordingarna helt utan förvarning eller skäl attackerade ett jordiskt kolonistskepp.

Bokens huvudperson William Mandella är en amerikan som fått ta värvning tillsammans med en annan grupp utvalda individer för att utgöra en elitstyrka. Denna elit har en IQ på 150 eller högre och har ett enastående psyke, fysik och hälsa. Till sin hjälp är de utrustade med en skyddsdräkt som ger dem extra styrka och snabbhet utöver att den skyddar dem. 

Under utbildningen dör flera av rekryterna pågrund utav de extrema påfrestningarna och ogästvänliga miljön där de tränas. Även pågrund utav att de använder sig utav skarpa vapen. 

Mandella är bland de första soldaterna som skickas ut i detta krig för att kriga för mänskligheten. För att kunna ta sig till platser som ligger väldigt långt bort i rymden  så har man uppfunnit en teknik som gör det möjligt att färdas tusentals ljusår på en bråkdels sekund. Detta har dock sina följder. Eftersom det går i nästintill ljushastighet så rubbas vår uppfattning om tid och rum och massiva relativistiska effekter (ni som sett filmen Interstellar förstår precis vad som menas). När de som färdats har enbart vart borta i låt oss säga en dag som har tiden på platsen de åkt ifrån gått betydligt fortare och det kan ha gått flera år under "samma" period. Detta tycker jag personligen är ett väldigt intressant oavsett huruvida man tror på relativitetsteorin eller ej så ger det upphov till väldigt intressanta tankegångar. Just den här biten är också en hörnsten i boken. 

År 1997 är Mandellas första inkallelse och efter att han och hans kamrater kommer tillbaka har det gått flera årtionden. Han får permission och återvänder till jorden bara för att upptäcka att det har blivit drastiska förändringar på planeten han tidigare lämnat, förändringar till det sämre. Jorden har blivit överbefolkad, allmän försämring råder med osäkerhet och kriminalitet i dess spår och flera nationer har även börjat uppmuntra till honomsexualitet. Mandella känner sig givetvis inte hemma, dels för att han inte känner igen sig och för att han känner sig mer hemma i det militära livet. Han har även hittat sitt livs kärlek vid namn Marygay Potter som även är hans militära kollega. De bägge bestämmer sig för att ta värvning än en gång för att kunna fly jorden. Dock vill det sig inte att de bägge skall bli stationerade ihop.

Tiden går och för varje gång Mandella kommer tillbaka till basen efter att uppdragen avlöser varandra så förändras människorna där tiden gått betydligt snabbare. Tillslut är så gott som alla människor av en oigenkännlig blandras och samtliga är homosexuella, även språket har förändrats till den milda grad att huvudrollen inte knappt längre förstår det. Han blir även illa omtyckt av de nyare rekryterna som tycker han är pervers eftersom han är heterosexuell och dessutom talar en väldigt ålderdomlig engelska. 

Så småningom så lyckas människosläktet upprätthålla kommunikation med Taurans som den utomjordiska rasen heter och det leder till att fred upprättas. 

Man erkänner från styrande håll bland människorna att kriget ursprungligen startades av dem för att vissa bland människorna ville få igång ekonomin som koma igång i krigets spår och att det var så man skulle lyckas ena jorden och starta en ny världsordning. Människor började klonad och man började även försöka vrida tillbaka evolutionen hos människorna till dess naturliga tillstånd där homosexualitet inte längre ansågs vara nödvändigt för att stävja folktillväxten. 

Nåväl tänker inte avslöja alla detaljer eller hyr det går för huvudkaraktärerna kärlek ifall ni känner att ni själva vill läsa boken eller rent av lyssna på den som ljudbok.

Jag skulle vilja säga att det här är en riktigt bra bok. Den är spännande och man får fantasin stimulerad med de vetenskapliga teorierna som är genomgående i huruvida tidsuppfattningen ter sig för karaktärerna. Den är även tankeväckande, och milt sagt väldigt dystopisk och man kan inte utan att tänka sig att den här boken aldrig hade kunnat få prisen den tilldelades på 70-talet om den skrevs idag.