ESAIAS TEGNÉRS VIKINGABALK

Det här är en fantastisk tonsättning från 1957 av Esaias Tegnérs Vikingabalk. Ljudkvallitén kan man verkligen inte heller klaga på.

Vikingabalk

Nu han sväfvade kring på det ödsliga haf, han for vida, som jagande falk;

men för kämpar om bord skref han lagar och rätt. Vill du höra hans vikingabalk?

"Ej må tältas å skepp, ej må sofvas i hus: inom salsdörr blott fiender stå;

viking sofve på sköld och med svärdet i hand, och till tält har han himlen, den blå.

Kort är hammarens skaft hos den segrande Thor, blott en aln långt är svärdet hos Frej.

Det är nog; har du mod, gå din fiende när! och för kort är din klinga då ej.

När det stormar med makt, hissa seglen i topp! det är lustigt på stormande haf:

låt det gå, låt det gå! den som stryker är feg; förr'n du stryker, gå hellre i qvaf!

Mö är fridlyst å land, får ej komma om bord; var det Freja, hon sveke dig dock;

ty den gropen på kind är den falskaste grop, och ett nät är den flygande lock.

Vin är Valfaders dryck, och ett rus är dig undt, om du endast med sansning det bär:

den som raglar å land kan stå upp, men till Ran, till den söfvande, raglar du här.

Seglar krämare fram, må du skydda hans skepp, men den svage ej vägre dig tull!

Du är kung på din våg, han är slaf af sin vinst, och ditt stål är så godt som hans gull.

Gods må skiftas å däck genom tärning och lott: hur den faller, beklaga ej dig!

men sjökonungen sjelf kastar tärningen ej, han behåller blott äran för sig.

Nu syns vikingaskepp, då är äntring och strid, det går hett under sköldarna till;

om du viker ett steg, har du afsked från oss, det är lagen, gör se'n som du vill!

När du segrat, var nöjd! den som beder om frid, har ej svärd, är din fiende ej;

bön är Valhallabarn, hör den bleknades röst! den är niding, som ger henne nej.

Sår är vikingavinst, och det pryder sin man, när på bröst eller panna det står;

låt det blöda, förbind det se'n dygnet är om, men ej förr, vill du helsas för vår." -

Så han ristade lag, och hans namn med hvar dag växte vida på främmande kust,

och sin like han fann ej på blånande sjö, och hans kämpar de stridde med lust.

Men han sjelf satt vid rodret och blickade mörk, han såg ned i det vaggande blå:

"Du är djup; i ditt djup trifves friden kanske, men hon trifves ej ofvanuppå.

Är den Hvite mig vred, må han taga sitt svärd, jag vill falla, om så är bestämdt;

men han sitter i skyn, skickar tankarna ned, som förmörka mitt sinne alltjämt." -

Dock, när striden är när, tar hans sinne sin flygt, stiger djerft som den hvilade örn,

och hans panna är klar, och hans stämma är hög, och som Ljungaren står han i förn.

Så han sam ifrån seger till seger alltjämt, han var trygg på den skummande graf,

och han synte i Söder båd' öar och skär, och så kom han till Grekelands haf.

När han lunderna såg, som ur vågorna stå, med de lutande templen uti,

hvad han tänkte vet Freja, och skalden det vet, I som älsken, I veten det, I! -

"Här vi skulle ha bott, här är ö, här är lund, här är templet, min fader beskref;

det var hit, det var hit jag den älskade bjöd, men den hårda i Norden förblef.

Bor ej friden i saliga dalarna der, bor ej minnet i pelaregång?

och som älskandes hviskning är källornas sorl, och som brudsång är foglarnas sång.

Hvar är Ingeborg nu? Har hon glömt mig alltre'n för gråhårige, vissnade drott?

Ack! jag kan icke glömma; jag gåfve mitt lif för att se, för att se henne blott.

Och tre år ha förgått, se'n jag skådat mitt land, idrotternas konungasal;

stå de härliga fjällen i himlen ännu? är det grönt i min fädernedal?

På den hög, der min fader är lagd, har jag satt en lind, månn' hon lefver ännu?

Och hvem vårdar den späda? Du jord, gif din must, och din dagg, o du himmel, gif du!

Dock, hvi ligger jag längre på främmande våg och tar skatt och slår menskor i hjäl?

Jag har ära alltnog, och det flammande guld, det lumpna, föraktar min själ.

Der är flagga på mast, och den visar åt norr, och i norr är den älskade jord;

jag vill följa de himmelska vindarnas gång, jag vill styra tillbaka mot Nord." 

GÖTISICSM OCH METAPOLITIK

År 1811 grundades Götiska Förbundet, dess syfte var kort att gå i "de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne." Helt enkelt en nationalistisk rörelse, och möjligen en av de första i Sverige så som vi känner nationalism idag.

Det finns idag ett förbund vid samma namn som inte alls uppfyller samma mål, snarare motsatsen. På deras hemsida kan man läsa följande:

"Götiska Förbundet bildades 1815. Stiftarna ville med Förbundet bidra till en god utveckling av Sverige genom att framhålla dygderna Mandom (idag i betydelsen civilkurage), Måttlighet och Redlighet – dygder med samma aktualitet i vår tids mångkulturella samhälle som 1815 när Förbundet bildades.

Götiska Förbundet är en orden med lika rättigheter för män och kvinnor. Förbundet vilar på en kristen och demokratisk grund. Det är obundet av partier och samfund. Götiska Förbundet värnar om medmänsklighet och laglydnad samt tar avstånd från främlingsfientlighet och diskriminering."

Männen som bildade det riktiga sällskapet eller ordenssällskapet var högutbildade män och två av de mer kända av dem som känns till än idag av många människor är Esaias Tegnér och Erik Gustaf Geijer. En väldigt stor del av dem var präster eller söner till sådana vilket inte är speciellt underligt om man betänker att de var en av de bredare folkskikten som var välutbildade på den tiden. Trotts detta så hade de ett mål av att uppväcka en nordisk renässans där det urnordiska skulle få en liknande status som antiken fick i hela Västeuropa några århundrade tidigare. Roten till denna världsåskådning kallas Göticism, man menade på att göterna och goterna hade sitt urhem i Skandinavien och var egentligen Atlantis och att de var ättlingar i rakt nedstigande led ifrån Adam och Eva. Att dessa två stammar har sin vagga i Skandinavien står bortom allt tvivel, men att blanda in Bibeln i detta får ses som önsketänkande från deras sida får jag lov att säga. Den absolut viktigaste förespråkare till göticismen får Olof Rudbeck (1630-1702) får ta åt sig äran för detta med sitt Magnum opus Atlantica där han ingående förklarar sina forskningar och och slutsatser. Även Johannes Bureus bör nämnas som en av dessa tidiga gestalter i denna lära.

Yrkena som Götiska Förbundets medlemmar hade var allt från poeter, arkitekter, fornforskare, etnologer, psalmskrivare, präster och konstnärer med mer. Inte sällan hade de flera av dessa områden i sitt CV.
Det är inte svårt att tänka sig hur detta sällskap lyckades påverka kulturen på alla plan i landet under sin verksamma tid och även långt efteråt.

Tack vare detta sällskap och ringarna på vattnet de bildade så kan vi tacka för alla de insamlade folkvisor, folksägner och annat som annars hade gått förlorade i tidens töcken.

Att nordiska namn så som exempelvis Torbjörn, Ulf, Vidar med fler blev lagliga att döpa sina barn till igen är ännu en av de saker vi har att tacka för.
Eller att vårt språkbruk fått sig en rejäl och kännbar storstädning och att vi fått tillbaka ord så som "hej" som känns självklart och alldagligt idag.

Detta min damer och herrar, detta är ett lysande exempel på lyckad metapolitik!
Idag mer än någonsin är vi i behov av en metapolitisk renässans och jag efterlyser å det grövsta ett liknande förbund som kan lobbyarbeta för ett liknande uppvaknande av den nordiska kulturen för vårt århundrade.

Och härmed avslutar jag med ett stycke ur Esaias Tegnérs dikt språket.

"Ärans och hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig!
Ren är som malmens din klang, säker som solen din gång.
Vistas på höjderna du, där åskan och stormarna tala,
dalarnas lägre behag äro ej gjorda för dig.
Spegla ditt anlet i sjön, och friskt från de manliga dragen
tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent."