Närheten till jorden är otroligt viktig för att vi skall känna oss till freds. Det kan röra sig om närheten till skogen och annan grönska som urbaniserade människor lider brist utav.
Folk som däremot växer upp på landet blir lätt hemmablinda och har höga förväntningar på hur mycket bättre det är att bo i en stad. Dock visar det sig att människor inte är gjorda för den typen av liv vilket är föga förvånande. Psykologiska studier vara detta i all tydlighet. Människan har trotts allt levt sin absolut största del av existens i naturen och det är bara ett kort litet ögonblick som vi har trängt ihop oss i städer och avskärmat oss från självaste moder jord.
Inte bara vita människor lider under dessa levnadsvillkor, så kallade naturfolk jorden runt har haft otroliga problem med depression och drogproblem pågrund utav att deras naturliga levnadssätt blivit omkullkastat.
Betyder detta att vi skall återgå till något sorts primitivt nomadliv eller leva som amishfolket? Självfallet inte! Men det vore önskvärt att vi försöker skapa en kultur som tar vara på både tekniken och den naturliga närheten till naturen.
Bäst mår nog människor i mindre samhällen och byar där de som förr har tillgång till en egen trädgård där de kan odla litet och känna sig delaktig naturens cykler.
Själv har jag odlat väldigt småskaligt i år, främst för att experimentera för att se vad som fungerar och vad som inte fungerar framöver. Detta gjorde jag tillsammans med min son för att han skulle känna just den här samklangen och få förståelse för den och förhoppningsvis också lära sig något han också. Det jag odlade var till största del kryddväxter och sallad då jag fann att vi skulle ha mest nytta utav det i förhållande till den hur småskaligt det var.
Nästa år skall jag ta vara på dessa kunskaper och expandera detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar