LA SALAMANDRA CPI

La Salamandra CPI  är en underorganisation inom den fascistiska organisationen CasaPound Italia som har hand om nödhjälp och är en civil räddningstjänst som drivs ideellt.

Idag var det en jordbävning med 6,2 på Richterskalan som slog till 03:36 där det sedan kom cirka 200 efterskalv. Naturligtvis blev förödelsen stor och i skrivande stund är det minst 120 döda, många skadade och hundratals människor saknas och deras öde är ännu ovisst.
Givetvis ställde CasaPounds salamandrar upp för att hjälpa sina folkkamrater i nöd direkt på morgonen efter att de hunnit organisera sig för att sedan kunna ta del av hjälparbetet. Organisationens många lokaler runtom inlandet fylldes snabbt med förnödenheter till de drabbade, så som vatten, mat, filtar, förband och annat som skulle kunna tänkas behövas med kort varsel.
Själva uppger de sig sarkastiskt vänta sig att den italienska staten skall hjälpa sina egna landsmän så som "flyktingarna" behandlas. Självfallet är det inget man är övertygad om.

Tack vare att länderna i Europa försummas och förslummas skapar det stora sprickor i samhället där den vanliga infödda befolkningen inte får de insatser som behövs. Som tur är finns det dock driftiga män och kvinnor runt omkring i våra länder som kämpar för vår överlevnad. När staten inte finns för oss tar vi hand om oss själva om vi lyckats bygga upp något liknande CasaPounds salamandrar. Lokalt kan så klart grannar och familjer i sina kavater göra en enorm skillnad men som en rikstäckande organisation finns det större potential och resurser.
I Sverige lever vi dock väldigt skyddade mot naturkatastrofer så som denna, men översvämningar och större skogsbränder kan dock mycket väl hända. Det skall även sägas att allt färre resurser läggs på brandkår och andra nödvändiga delar av vårt samhälle.

Slutligen och föga förvånande har La Salamandra CPI vart mycket uppskattat även om insatsen likt denna har vart för att göra det som är rätt och riktigt så ökar det även stödet för CasaPound i sin helhet.

TINTIN OCH ASTERIX SOM POLITISKA FIGURER

Tintin och Degerelle

För oss som är politiskt insatta inom den nationalistiska sfären så är det ett känt faktum att skaparen Georges Remi, som gick under pseudonymen Hergé var personlig vän med Leo Degerelle.

 Degerelle var en övertygad nationalist och hade ett storartat CV i bagaget. Innan krigen arbetade han som journalist åt den konservativa romersk-katolska tidskriften Christis Rex, och under den här perioden kom han i kontakt med Charles Maurass och den franska Intergalismen. Intergalismen bör ses som en form av proto-fascism.
Så småningom så bildade han Parti Rexist, även känt som bara Rex. Rexistpartiet var från början uppbyggt på integralismens grundvalar i kombination med den romersk-katolska läran men kom att hämta allt mer influenser ifrån de spanska Falangisterna och de italienska fascisterna. 1936 träffade Degerelle Adolf Hitler och Benito Mussolini, sedermera kom han även att träffa andra stora män på kontinenten som Järngardets Corneliu Codreanu, falangisternas José Antonio Primo de Rivera.
1941 tog har värvning i den tyska armén i kriget mot bolsjevismen och kom att få en milt sagt lysande karriär med många utmärkelser för sina insatser i tjänst. Han steg i graderna från att komma som en enkel menig till att bli Obersturmbannführer och få Ritterkreuz des Eisernen Kreuzes och som senare uppgraderats med eklöv. Något som endast sju andra i icke-tyskar utmärktes med under kriget. Degerelle skall senare i sina memoarer hävdat att Hitler sagt att hon han fått en son hade han velat att det var honom.
Efter kriget kom Léon Degerelle att bosätta sig i exil i Spanien och vara trogen sina ideal till döden.

Detta var mannen som av allt att döma var den äventyrlige journalistens (Tintins) verkliga förgrundsgestalt. Tittar man på bilder av honom så kan man tydligt även se en viss likhet.

Tintin är och förblir en av vår europeiska rörelses kulturfenomen och populärkulturella ikoner. Det är dock ingenting som Hergé någon sin har talat öppet om vilket inte är konstigt med tanke på att folk samarbetade med tyskarna under kriget eller var en del av Rexist utsattes för hårda represalier, även dödsstraff och lynchningar.
Nåväl det är en kort sammanfattning utav Tintin och kopplingarna till den nationella rörelsen.


Asterix och de tappra Gallerna

Asterix och Obelix i den obesegrade galliska byn är dock en annan historia, dock även den franskspråkig i orginal. 
Skaparna var juden René Goscinny och den ursprungligt italienska Alberto Aleandro Uderzo. Det finns ingen speciell politisk prägel på den här serien förutom möjligen anti-imperialism. Till skillnad ifrån Tintin så finns här inga kopplingar till rörelsen men det är inte det vi skall titta närmare på här.

Asterix och Obelix ett radarpar under i ett land under romersk ockupation som trotsig står emot överheten ifrån Rom tillsammans med sin smått dysfunktionella by någonstans vid kusten av nuvarande Bretagne i Frankrike.
Det intressanta här inte skaparna utan snarast motståndet mot ockupation och överhögheten ifrån främmande makt vilket går som en röd tråd igenom alla de humoristiska berättelserna. Skall vi applicera detta på verkligheten och vår samtid är det inte svårt att dra paralleller till EU och den allt mer federalistiska hållningen som gör allt för att krossa självstyre och regionalism. I detta får vi nationalister se oss i ljuset av Asterix och Obelix.
Vänstern har i alla tider tagit till sig eller skapat sig populärkulturella ikoner till sin fördel, det är hög tid för oss att göra det samma!

FASCISM OCH FUTURISTISK ESTETIK

När den fascistiska rörelsen i Italien växte fram så var det en hel del som skiljde sig åt ifrån den tyska nationalsocialismens ideal då det kommer till etestik och konst. 

Fascismen hade starka drag ifrån futurismen, både politiskt men även i estetiska uttryck. Futurismen omhuldade allt det starka och kraftfulla i det moderna. Hastighet, maskiner, teknik, ungdom och (militärt) våld. I konsten gav detta sig i uttryck en ny sorts sätt att avbilda det man ville gestalta, så att man fick känslan av just den här typen av uttryck som futurismen såg som inspiration eller rent av ideal rent politiskt. Man ville omdana hela samhället och såg med oblida ögon på det gamla samhället och dess förfall.

I detta kontext bör man också förstå hur samhället i Europa på de flesta håll såg ut. En hel generation hade dött eller lidit i skyttegravarna vid förstavärldskriget och politiskt och social instabilitet rådde på många håll, detta ledde många gånger till inbördeskrig. Italien var inget undantag.

Futuristerna i Italien var radikala, nationalistiska och såg en oändlig möjlighet i den ungdomliga fascismen som andades framtid och banade väg för något nytt i mänsklighetens historia. På sikt kom dock denna relation inte att kvarstå. Främst för att futuristerna slutligen kom fram till att fascismen var allt för konservativ för deras sinnesslag.  Dock färgades somliga av futurismens drag av sig och blev en av beståndsdelarna av den fascistiska rörelsen i landet. Det visuella bör särskilt tas i åtanke. 

Personligen så är jag väldigt konservativt laggd då det kommer till konst. Modern konst i mina ögon känns som ett hån mot begreppet konst för att det är vulgärt i sin sämsta bemärkelse, och jag ser föga värde i det. Däremot så skall jag erkänna att somliga av dessa motiv känner jag mig kluven till, på något underligt vis så tilltalar de mig samtidigt som jag tycker att de ser anskrämliga ut. Det som tilltalar mig är förmodligen att det ger en känsla utav gammal science-fiction, en genre jag är tämligen svag för. 

Nåväl, här är några exempel av hur konsten i Duces Italien kunde se ut på den här tiden.

Vad kan man förvänta sig här?

Man kommer kunna förvänta sig tankar och funderingar kring saker och ting i vårt förflutna, vår samtid och framtid. Kulturartiklar om konst och musik, historia och annat som rör ämnen som intresserar mig. Allt detta ur ett nationalistiskt perspektiv.

Det låter väldigt prettentiöst, det inser jag men det kommer vara på en högst folklig nivå.