NUTIDENS REALITET

Jag har haft ett intresse för svensk stormaktstid sedan barnsben. Detta var något jag utvecklade ganska så tidigt och stimulerade bland annat med ungdomsböcker utav Olov Svedelid. Där fick man följa med på spännande äventyr med skeppsgossar och andra karaktärer beroende på vilken utav böckerna det var frågan om. Men utöver det så fanns det givetvis historieböcker om svenska segrar och förluster och andra öden som jag läste och förundrades utöver. 

Det bör påpekas att jag inte ser mig direkt som någon rojalist men en jag måste säga att jag absolut beundrar kungar som exempelvis Gustav Vasa, Gustav Adolf Den Store, Karl XI, Karl XII och Gustav III. Det var män som gjorde vad plikten krävde i de tider då de regerade. Att jag nu inte direkt har mycket till övers för kungahuset idag är en helt annan sak. Sedan bör det understrykas att dåtidens krig och konflikter med våra brödrafolk i Norden eller för den del Ryssland och andra länder var dåtidens realitet och ingenting som vi bör applicera på vår samtid idag. 

Det är min åsikt att de som kämpat och försvarat vårt folk och vår nation gjort det för framtida generationer och sett till att landet har hållits svenskt. 

Jag är för en Nordisk Union, en modern Kalmarunion. Men det är ingenting som jag ser är något som går stick i stäv med att jag högtidlighåller mitt folks bravader i gångna tider även då detta har vart mot våra nordiska brödrafolk. Visst är det beklagligt att vi har krigat mot varandra och alla de sorger och fasor det dragit med sig men som tidigare nämnt var det dåtidens realiteter inte dagens.

Dåtidens kalmarunion var med facit i hand något som inte var en union där samtliga länder styrde tillsammans, det var centraliserat i Danmark där hela maktstrukturen fanns. Det var då rent av en nödvändighet för svenskarna att slå sig fria. 

 Idag är det nog ingen skulle jag våga säga som skulle vara fientligt inställda exempelvis danskarna som har vart en av svenskarnas ärkefiender, och låt det så förbli. 

Nutidens realitet är att det varken är önskvärt med någon form av konflikt med våra brödrafolk eller chauvinism gentemot varandra. Vi har betydligt större problem att ta itu med idag, gemensamt. 

AN INTERVIEW WITH SÉBASTIEN FROM CASAPOUND

Here is an interview with Sébastien de Boëledieu who is the international spokesman for CasaPound. And I kept this interview in English as I thought it could interest a lot of people to read it.

1. Hallo Sébastien! Great to have you! Could you introduce your self and tell the readers what your occupation is in the organization you represent?

I have been a militant for Casapound for the last 7 years but I have been involved in politics since I was a teenager. For Casapound, I am responsible for the international relations.

2. How was CasaPound founded and how have it evolved from the start till the present day? How many members so you have, (it's understandable if you won't give any exact number)?

Casapound was born from the housing emergency. At the time, and even now as it is not solved yet, housing in Rome was getting really expensive due to corruption in the public housing programs and speculation of owners. The idea of occupying empty building aimed at giving a roof to Italian families and also to promote laws to help resolve this situation. Casapound was occupied [the first occupied house I assume (interviewer)] in 2003 but became a polical movement in 2008 as it's ideas spread all over Italy. Casapound is a movement not a party as it's actions are not restricted to the political field but can be found in social actions, sport, music, international missions... We also participated at various elections and obtained encouraging result knowing our radical positions and Italian political scene. We now have more than 5000 militants and more than 60 locals all over Italy.

3. CasaPound is known for occupations of buildings, somethings that is usually seen as a strategy used by the left. But CPI didn't let the reds have patent on this. How many buildings have you in control of now? According to the Swedish Metapedia article the information is from 2010 and says 57. To me is seems like you're building a state within the state, that which to me looks like a winning concept in Italy.

As I explained before we occupy buildings with a precise goal which is helping Italian families. It is one tool we use when it's necessary or possible. Most of our locals are rented and paid by our militants as we receive no help from the state, which is the  difference with most of left wing associations.

4. Social work seems like a very important part of your activities. How have these been greeted by common people that is not part of your movement?

We have a great reception from the people. In the years we proved we were able to run camps to help people after the Abruzzo and the Emilia Romania earthquakes. We also participate in humanitarian mission in Burma, Syria, Kosovo. Our militants get a fair amount of problem defending our people against clandestine immigration or defending families at risk of loosing their house. Of course we see the results having always more people following us, asking for our help or voting for us. In the last year, we had militants elected in city council and we tripled our voters in Rome.

5. Culture, like art, music and related stuff also seems to be central in your activities. How important are those things for your movement, and could you please tell the readers about what you do?

We are a mouvement in this way, we have a global vision of our society. Art, music, books are in this way really important fields that cannot be abandonned to others. They are also tools to get our message to the people, especially to the youngest ones.

6. Italy have had a very living nationalist movement in post-WW2 Europe compared to many other countries. And then for instance it's MSI that comes to mind that had quite good voting polls in the early 1970's. How do you think such things have affected the people's attitude in Italy until present day?

Italy inherited a glorious revolution led by Mussolini. The country in these years became a modern one and a lot of things dating from this period still work or can be visible, in architecture, infrastructure but also in the laws (public medicine) or celebrations. MSI maintained a living part of this heritage as we also do now, but keeping in mind that if the spirit is still alive we have to adapt or answers to the present time. The memory of fascism is still vivid in Italy and often for what fascism did well on contrary of what the so called left wing intellectuals try to make us believe.

7. Your student organization Blocco Studentesco is something here in Sweden that we only could dream of. That's because universities is probably the most infested places here by Cultural-Marxism. What do they do and what have they achieved? Why did you chose the lightning as a symbol any adherence to sir Oswald Mosley's ideas?

Blocco Studentesco has the ear of a lot of students because these militants are students and don't hesitate to challenge the marxist establishment. It is also a great school for militants that learn fast how to behave and be couragous. The circle is the community, the lighting is the force and the justice-symbol of Jupiter. Clearly it is also a reference to Mosley.

8. As previous mentioned you have a student organization. But you also have other organizations for various purposes. What do they do?

We have a lot of associations. From civil protection to humanitarian [aid], sport, mountain trekking, martial arts, office for legal and administration help, artists groups, music and tattoo studio. We have a hotline available 24/24.

9. One thing that catches the eyes at first glance at CPI is that you don't seem to be especially locked into a specific category like many others. You have created something own I would dare to say instead of being overtly nostalgic about the past nationalist movements. Instead it seems fresh and alive instead of some type of reenactment. How's your view on this?

Years ago a journalist who wanted to laugh at us wrote that we were "fascist of the third millenium". On the contrary we made this our description. We are fascist and proud of our heritage but we have to face different problems that the original fascist regime had  to solve. The spirit is there, the exemple of courageous ancestors that made this possible but it would be shameful to try to make a copycat. We are not nostalgic. Casapound militants have enough respect to not put Mussolini's face on lighters, wine bottles or underwears like you can sometime see. We don't wear uniforms that the historical fascists wore with their courage, not because we want to cut with them but for respect for their fight.

10. In 2011 representatives from you visited The Nordic Resistance Movement in Finland. NRM is a national socialist organization that to some degree have a similar strategy as you. But how is your view on other countries nationalist movements, is there any concern about the ideology etc?

We are European and we see our fight for the entire Europe. On the other hand, each country has it's political culture. We don't pretend to teach anything to anyone as our work is primarly in Italy. With this said we closely look at what is happening  elsewhere. It is my duty at Casapound, to host or visit comrades. We have close links with some groups like Alba Dorata or Hogar Social in Madrid.

11. You have also been active in foreign aid for example for the Karen people, and in support for the Assad regime in Syria. Can you tell about how this have been working and the reason for this?

We started with international help years ago defending and helping people that fight for their identity. It participate also of a logic that if we want to solve massive immigration we should look into a more global situation where countries like Syria are a guarantee of stability and that corruption and economic colonization should be expeled from Africa.

12. Is there much problem with the Italian regime that tries to silence and harass your members, and what about the violent part of the far-left in your country are they a big problem?

We have no public help. Our access to the media is really low except to contest us. Police represion is harsh and some of our militants risk heavy condemnation (some have already been sent to jail for more than a year). Clearly we face powerful ennemies and a strong police force that permanently monitoring us. It is the prize to pay for our efficency and being condemned for defending your country is surely not pleasant but it is also a source of pride. The left wing movement don't interest us. We defend ourself if needed. They are "Anti", we are the solution and we are not vanishing.

13. Different countries evolve differently because of underlying reasons imbedded historically, socially and culturally. Here in Sweden the extreme media climate have created a very strong alternative media. Probably one of the strongest in the world today because of this, and almost exclusively it's nationalistic. Is alternative media strong in Italy as well, and is this an important tool for you?

We run a radio, online newspapers and they are surely useful due to our lack of access to mainstream media. It is obviously a thing not to underestimate.

14. Have you been involved in any parliamentary work or is all focus on realpolitik?

We went twice in election by ourself which is really difficult in Italy considering that with the proportional vote parties must make alliances. We decided to run alone to not to have to endorse others views that could be contrary to our principles. In the last year, this strategy was encouraging as some of our militants got elected in average size cities. In Rome we tripled our votes and got really close to go elected. We had twice the amount of voters than the former regional president. Rome did not get build in one day!

15. If I might ask how the is official view on religion in CasaPound, if there are one? After all none can deny that it's probably one of the biggest questions of the era we live in. No matter if we like it or not.

Casapound is an Atheist movement. Some of our member are catholic by faith or tradition, some try to live by antique principles, some are purely atheist. We are all fascists.

16. Last, what is your wishes and goals for CasaPound, Italy and Europe as a whole? And I thank you very much for taking your time to ask all of these questions!

We fight to win and make Italy and Europe great again. I think it is obvious. Thank you for the interest!

APOKALYPS OCH MONOTOMI

Efter andra världskriget kom en form av skönlitteratur växa fram som en egen genre, med bakgrund till den enorma katastrof som drabbat Europa och hela världen satts i brand.

Nya förödande vapen som atombomben hade också uppfunnits och dessutom var en stor del av kapprustningen mellan västvärlden och de kommunistiska länderna. Atombomben, ett vapen som kunde förvandla tiotals mil i radie till aska på ett ögonblick. Pandemier var också något som oroade folk,  och gör än idag, varvid kärnvapen fått ta mindre plats bland folks farhågor. 

Den här skönlitterära genren kallas 'Post-Apokalyps' som är det som vi skall granska nu. 

Ovan har jag nämnt några av skälen till varför den är typen av litteratur kommit till och fått gehör. Det är inte speciellt konstigt trotts allt om man tänker på alla sorters katastrofer och apokalyptiska scenarion som skulle kunna utspela sig då det går riktigt illa.  Dock är det nog väldigt otroligt att man kommer få uppleva en Mad Max-värld eller någonting stil med The Walking Dead eller varför inte Fallout. 

Men varför, utöver de möjliga hoten, fascineras människor över en i ärlighetens namn väldigt dyster framtid? Enligt min egna analys tycker jag mig kunna se ett mönster. 

Många människor idag kan omöjligt uppleva den typen av äventyr som en gång kunde som upptäcktsresande, eller som nybyggare i Amerikas vildmarker. Livet som många har känns tämligen tomt, man gör till jobbet och arbetar i 9 timmar, känner knappt sina grannar, super till det på helgen, drömmer om någon semester en gång om året osv.. Man arbetar inte för sig själv på samma vis som man gjorde förr, det spirituella och sociala är obefintligt eller väldigt torftigt. 

Är det då konstigt att tanken skenar i iväg till en fantasivärld där man får kämpa med livet som insats och där allt du gör spelar all roll i världen för din välgång och överlevnad? Nej vågar jag hävda. 

Vad vårt folk idag behöver är en mening med tillvaron, känns känslan av att de är en del av kedjan. Att de är länken mellan det förgångna och framtiden. Att de gör något konstruktivt och viktigt för sig själv och de sina. Att de känner att det finns en högre mening med sin existens. 

Hur kan man finna detta? Du som läser detta är höst troligtvis redan där på ett eller annat vis. Det är genom kärleken och vördnaden för vår ätt som vi kommer kunna stå stadigt när världen stormar omkring oss eller då monotonins sövande stiltje fördunklar tillvaron. 

SJÄLVUPPOFFRING OCH DISCIPLIN

Jag hade en konversation med en vän för lite sedan där han undrade varför folk (män i synnerhet i det här sammanhanget) inte är lika idealistiska eller har disciplinen att kunna trotsa döden även då den flåsar dem i ansiktet som de var förr. Då soldaterna stod knä om knä med musköter och marscherade i led och med stor säkerhet kunna träffas av blyregnet som piskade mot leden på vardera sida om slagfältet. 

Vi hade lite olika teorier som vi lade fram, religion var en av faktorerna som bägge av oss höll med om. Detta då säkert 90% av dem var fullt och fast övertygade om att de skulle knacka på pärleporten då de gick vidare. Jag menade på att detta var en faktor men inte garanti att det var den enda eller ens den främsta. 

Min tes bygger snarare på en lång rad av skäl till hur dåtidens dödstrots var skapad. 

Man måste först se till hur levnadsförhållanden var för gemene man/kvinna på den tiden. Största delen av befolkningen var bönder, pigor och drängar. Ett av tre barn dog troligtvis innan de blivit fyra år gammalt. Att dö i barnsäng var långt ifrån ovanligt. Maten var ensidig, drastiskt med våra mått mätt. Öl, svagdricka, fisk och gröt var till stor del det du fick äta morgon middag kväll, om du hade mat på bordet. Medellivslängden på 1800-talet och bakåt var ungefär jämförbar med hur det ser ut i Afrika idag. När du var 40 år så var kroppen ofta utsliten på grund utav hårt arbete, perioder av undernäring och allehanda skador. Läkarvården var många gånger lika förödande som själva skadorna, om du ens hade tillgång till dåtidens läkarvård. Sjukdomar, missväxt, krig och svåra vintrar var en del av livet precis som allt det övriga som nämnts. 

Auktoriteter av olika slag var centralt, var du dräng så var det något du troligtvis hade fortsatt med tills dagen då du blev nedgrävd sex fot under jord. Ditt stånd var vart du hörde hemma.

Kyrkan hade också sin makt, och den kom du inte undan. Och mycket mer där till. 

Folk levde nära döden, den var inte någonting som vi idag är väldigt frånskärmade ifrån. 

Som man kunde du dock bli antagen till armén och då fick du en viss garanti till både mat och brännvin. Kanske även ett litet torp du fick ha hand om.

Kontentan är att hela livet och samhället formade ett helt annat förhållningssätt till livet och döden. Trots olika kulturer och varierande materiellt välstånd så såg livet ut så här i hela Europa längre bakåt i tiden. Detta var något som hängde med ända fram tills efter första världskriget, ett krig som var så förödande och tillsynes meningslöst att det rubbade hela civilisationen. Men sällan beror förändringar på en sak alena, marxism och annat hade även slagit sina klor en stor del av befolkningen och med det gav det också upphov till att ära, heder och auktoritet ifrågasattes eller sattes på ända. 

Tillslut  fanns enbart det här dödsföraktet och självdisciplinen kvar som en del av kulturen i länder som Tyskland, Spanien, och Italien. Inte var det för att de led under fruktansvärda livsförhållanden likt tidigare utanför att det fortfarande värdesattes. Livskvalitén var god och olika former av välfärdssamhällen hade byggts upp där folkgemenskap rådde.

Som vi vet segrade inte dessa länder i det långa loppet. 

Efter andra världskriget kom sakteligen liberalism i olika former såväl som marxism att fortsätta bryta ner samhället ytterligare och göra folk andligt tomma, göra vardagen monoton där enbart snabba kickar och föreställda självförverkligar kom att ta plats. Och där är vi idag och vi är på tröskeln till en ny epok. Vart den leder vet vi inte, men vi bör göra allt i vår makt för att styra skutan i rätt riktning. 

Dagens samhälle leder inte till nya Leif Eriksson, Vasco Da Gama, Engelbrecht, William Walles, Sven Hedin eller andra människor som inte var var rädda för uppoffringar. 

NÄRHET TILL NATUREN

Närheten till jorden är otroligt viktig för att vi skall känna oss till freds. Det kan röra sig om närheten till skogen och annan grönska som urbaniserade människor lider brist utav.  

Folk som däremot växer upp på landet blir lätt hemmablinda och har höga förväntningar på hur mycket bättre det är att bo i en stad. Dock visar det sig att människor inte är gjorda för den typen av liv vilket är föga förvånande.  Psykologiska studier vara detta i all tydlighet. Människan har trotts allt levt sin absolut största del av existens i naturen och det är bara ett kort litet ögonblick som vi har trängt ihop oss i städer och avskärmat oss från självaste moder jord.

Inte bara vita människor lider under dessa levnadsvillkor, så kallade naturfolk jorden runt har haft otroliga problem med depression och drogproblem pågrund utav att deras naturliga levnadssätt blivit omkullkastat. 

Betyder detta att vi skall återgå till något sorts primitivt nomadliv eller leva som amishfolket? Självfallet inte! Men det vore önskvärt att vi försöker skapa en kultur som tar vara på både tekniken och den naturliga närheten till naturen. 

Bäst mår nog människor i mindre samhällen och byar där de som förr har tillgång till en egen trädgård där de kan odla litet och känna sig delaktig naturens cykler. 

Själv har jag odlat väldigt småskaligt i år, främst för att experimentera för att se vad som fungerar och vad som inte fungerar framöver. Detta gjorde jag tillsammans med min son för att han skulle känna just den här samklangen och få förståelse för den och förhoppningsvis också lära sig något han också. Det jag odlade var till största del kryddväxter och sallad då jag fann att vi skulle ha mest nytta utav det i förhållande till den hur småskaligt det var. 

Nästa år skall jag ta vara på dessa kunskaper och expandera detta.

HÅRDROCKEN HEROISMENS FÖRSVARARE

Idag är inte heroism, ära, det bombastiska och episka begrepp som lyfts fram i kulturlivet för gemene man och kvinna. Dock finns det ett undantag, och det hittar vi i hårdrocken. 

Vi behöver inte personligen nödvändigtvis tycka att musiken i sig är tilltalade. Men det är värt att titta närmare på ur ett rent objektivt perspektiv i det sammanhanget jag nämnde ovan. 

Där vi främst hittar dessa ting är inom heavy metal och power metal. Det är inte ovanligt med omslag och illustrationer av krigare som besegrar drakar, slagfält, hjältar som svingar ett svärd eller skjuter vilt omkring sig. 

Konstnärer som exempelvis Frank Frazetta har till stor del hjälpt till att forma de estetiska idealen medan författare som Robert E. Howard och JJR. Tolkien utan tvekan också gjort sitt för att inspirera lyriken för att ta några tydliga exempel.

Folk metal (en blandning av folkmusik och metal) och pagan metal är två andra subgenrer inom metalmusiken som i högsta grad också har dessa ideal och som sjunger om våra förkrista gudar och myter, förfäder och folklore. 

Visst kan man tycka att det kan te sig en aning fånigt. Men man skall ändå vara glad för att dessa ideal och tankegångar som vi annars är svältfödda med är något som främst tilltalar tonårspojkar och unga män. Det är också dessa som behöver det mest för att känna någon sorts samklang med sin natur. 

Leeds Backett University 2015 "avslöjade" (http://www.leedsbeckett.ac.uk/news/1015-racism-and-sexism-in-heavy-metal-highlighted-in-new-study/) hur "rasistiskt", "sexistiskt"och "exkluderande" det här var för icke-vita. För att inte tala om normaliserande av det "maskulina"... Ja, självklart är det det, vilket bara är positivt! Jag kan inte på något sätt se hur det skulle leda till något negativt att pojkar vill bli män eller att män är stolta över att vara män.

BILDA DIG

Under 90-talet var musiken en central del för hur man skulle nå ungdomen med det nationella budskapet. Idag existerar det givetvis musiker som använder sig utav det medlet och det skall inte ringaktas. 

Allt eftersom det har blivit billigare och enklare att publicera böcker med print-on-demand alternativ för att ta ett exempel så har böcker med vitt skilda litterära genrer (som skönlitteratur, historia, antropologi, politik, biografier, filosofi etc.) inom vår idépolitiska sfär (i väldigt vid bemärkelse) blivit bland det främsta sättet gör oss att föra vår egen talan. 

Att bilda sig själv är en plikt och därför bör man åtminstone bekanta sig med det som står en själv närmast vad gäller hot såväl som det man förespråkar. 

Nedan följer en lista på olika förlag som publicerar nya böcker och även återpublicerar äldre svåråtkomliga alster:

Wermod & Wermod Publishing Group är ett förlag som publicerat en rad gamla klassiska böcker som  Imperium av Francis Parker Yockey, The revolt against civilization; the menace of the under man av Lothrop Stoddard och en rad andra titlar. De publicerar även nytt. Värt att påpeka är att utgåvornas ofta är väldigt påkostade i rejäla inbundna pärmar.  
www.facebook.com/Wermod-and-Wermod-Publishing-Group-145587215504061/

Black Front Press är ett förlag som till största del publicerar nya alster inom Anarko-Nationalism och Tredje Positionen. Men har även återpublicerat verk av personer som Corneliu Codreanu och José Antonio Primo de Rivera. 

I mitt tycke är Anarko-Nationalism inte realistiskt eller önskvärt men jag tycker att de ändå har en viss mån av intressanta idéer om man vill leva off-grid eller skapa nationella communitys. 

www.facebook.com/Black-Front-Press-190496407658027/

Ostara Publications återpublicerar nästan enbart äldre alster som annars vore svåråtkomliga eller rent av omöjliga att få tag i. Till största del är det historia och antropologi men de publicerar även skönlitteratur, folksagor, politiska manifest, filosofi, mytologi etc. ur ett eurocentristiskt perspektiv. Mest känt är förlaget för Arthur Kemps 'March of the titans - A History of the white race'.

http://ostarapublications.com

Arktos tror jag inte behöver någon närmre beskrivning.

http://www.arktos.com

Motgift Förlag borde inte heller behöva någon närmre beskrivning.

https://forlag.motgift.nu/

Manticore Press är ett förlag som främst är inriktat på traditionalism och vad jag skulle vilja kalla Nya Högern, inte helt olikt Arktos helt enkelt.

http://www.manticorepress.com/

Black House Publishing har främst publicerat böcker om Fascism, Tredje Positionen, Nationalsocialism, om bankväsendet och dylikt. Men även publicerat politiska manifest utav vad som bör betraktas som politiska fiender, Anarkism. Men att lära känns sin fiende ser jag inte som något negativt..

https://www.blackhousepublishing.com/

Nordfront Förlag bör inte heller behöva någon närmre presentation.

https://webshop.nordfront.se/

Barnes Review är en nationell historietidning på engelska och de publicerar även en hel del böcker. Mycket av det är dock tämligen angloscentriskt. 

http://barnesreview.org/

Counter-Currents Publishing är ett förlag som i mångt och mycket pysslar med samma sak som den här bloggen fast mycket mer professionellt och större. De ägnar sig år kontrakultur mot Kulturmarxism. I stort sätt allt de publicerar är nytt vilket får ses som en mycket god gärning.
http://www.counter-currents.com/

Revisionist Books tycks vara de som sedermera tog över rättigheterna till amerikanska National Alliance. Här finns en hel del klassiker som Turner Diaries, Hunter och This Time The World för att nämna några. 

http://www.lulu.com/spotlight/RevisionistBooks

ESAIAS TEGNÉRS VIKINGABALK

Det här är en fantastisk tonsättning från 1957 av Esaias Tegnérs Vikingabalk. Ljudkvallitén kan man verkligen inte heller klaga på.

Vikingabalk

Nu han sväfvade kring på det ödsliga haf, han for vida, som jagande falk;

men för kämpar om bord skref han lagar och rätt. Vill du höra hans vikingabalk?

"Ej må tältas å skepp, ej må sofvas i hus: inom salsdörr blott fiender stå;

viking sofve på sköld och med svärdet i hand, och till tält har han himlen, den blå.

Kort är hammarens skaft hos den segrande Thor, blott en aln långt är svärdet hos Frej.

Det är nog; har du mod, gå din fiende när! och för kort är din klinga då ej.

När det stormar med makt, hissa seglen i topp! det är lustigt på stormande haf:

låt det gå, låt det gå! den som stryker är feg; förr'n du stryker, gå hellre i qvaf!

Mö är fridlyst å land, får ej komma om bord; var det Freja, hon sveke dig dock;

ty den gropen på kind är den falskaste grop, och ett nät är den flygande lock.

Vin är Valfaders dryck, och ett rus är dig undt, om du endast med sansning det bär:

den som raglar å land kan stå upp, men till Ran, till den söfvande, raglar du här.

Seglar krämare fram, må du skydda hans skepp, men den svage ej vägre dig tull!

Du är kung på din våg, han är slaf af sin vinst, och ditt stål är så godt som hans gull.

Gods må skiftas å däck genom tärning och lott: hur den faller, beklaga ej dig!

men sjökonungen sjelf kastar tärningen ej, han behåller blott äran för sig.

Nu syns vikingaskepp, då är äntring och strid, det går hett under sköldarna till;

om du viker ett steg, har du afsked från oss, det är lagen, gör se'n som du vill!

När du segrat, var nöjd! den som beder om frid, har ej svärd, är din fiende ej;

bön är Valhallabarn, hör den bleknades röst! den är niding, som ger henne nej.

Sår är vikingavinst, och det pryder sin man, när på bröst eller panna det står;

låt det blöda, förbind det se'n dygnet är om, men ej förr, vill du helsas för vår." -

Så han ristade lag, och hans namn med hvar dag växte vida på främmande kust,

och sin like han fann ej på blånande sjö, och hans kämpar de stridde med lust.

Men han sjelf satt vid rodret och blickade mörk, han såg ned i det vaggande blå:

"Du är djup; i ditt djup trifves friden kanske, men hon trifves ej ofvanuppå.

Är den Hvite mig vred, må han taga sitt svärd, jag vill falla, om så är bestämdt;

men han sitter i skyn, skickar tankarna ned, som förmörka mitt sinne alltjämt." -

Dock, när striden är när, tar hans sinne sin flygt, stiger djerft som den hvilade örn,

och hans panna är klar, och hans stämma är hög, och som Ljungaren står han i förn.

Så han sam ifrån seger till seger alltjämt, han var trygg på den skummande graf,

och han synte i Söder båd' öar och skär, och så kom han till Grekelands haf.

När han lunderna såg, som ur vågorna stå, med de lutande templen uti,

hvad han tänkte vet Freja, och skalden det vet, I som älsken, I veten det, I! -

"Här vi skulle ha bott, här är ö, här är lund, här är templet, min fader beskref;

det var hit, det var hit jag den älskade bjöd, men den hårda i Norden förblef.

Bor ej friden i saliga dalarna der, bor ej minnet i pelaregång?

och som älskandes hviskning är källornas sorl, och som brudsång är foglarnas sång.

Hvar är Ingeborg nu? Har hon glömt mig alltre'n för gråhårige, vissnade drott?

Ack! jag kan icke glömma; jag gåfve mitt lif för att se, för att se henne blott.

Och tre år ha förgått, se'n jag skådat mitt land, idrotternas konungasal;

stå de härliga fjällen i himlen ännu? är det grönt i min fädernedal?

På den hög, der min fader är lagd, har jag satt en lind, månn' hon lefver ännu?

Och hvem vårdar den späda? Du jord, gif din must, och din dagg, o du himmel, gif du!

Dock, hvi ligger jag längre på främmande våg och tar skatt och slår menskor i hjäl?

Jag har ära alltnog, och det flammande guld, det lumpna, föraktar min själ.

Der är flagga på mast, och den visar åt norr, och i norr är den älskade jord;

jag vill följa de himmelska vindarnas gång, jag vill styra tillbaka mot Nord." 

SKÄGG OCH AUKTORITET

Låt oss tala om skägg. Hur förändrar skägget mannens anlete? De flesta skulle nog säga att det får personen att se äldre ut än vad de nödvändigtvis är. Personen ifråga får också ett förändrat ansikte i stort då anletsdrag döljs. Psykologiska studier visar också att både män och kvinnor tycker att män med skägg ser mycket mer maskulina och aggressiva ut. Samma studier drar också slutsatsen att män och kvinnor på instinktiv nivå tolkar att en skäggig man i sällskap slätrakade män som den med auktoritet och den troligaste att ha störst erfarenhet. 

Attraktionen från kvinnor i fråga? Ja, den är delad. Men mycket pekar även där att kvinnor känner sig mer dragna åt mannen som utstrålar maskulinitet och auktoritet.

Vi kan också blicka bakåt i tiden och se hur synen här i Europa har sett ut och inställningen till skägg har varit. 

De gamla grekerna ansåg att skäggväxt var förknippat med övergången från barn till vuxenlivet och såg det som ett tecken på virilitet och manlighet. Ordet de använde för skägg kunde också användas som synonym för just 'man'. Grekernas filosofer är även de kända för sitt skägg och därför förknippas skägg än idag med visdom. Faktum är att filosoferna på denna tid tog skägget på högsta allvar och det var olika typer av skägg beroende på filosofisk inriktning. 

Trotts stereotypiska föreställningar om att alla romare var slätrakade till motsats till barbarerna utanför imperiets gränser så stämmer det inte. Det var sedvanligt att bära skägg bland romare i början av imperiets framväxt och senare fram i tiden skiftade det i perioder precis som dagens mode. Dock precis som hos grekerna så var skägget intimt förknippat med manlighet och visdom.  Flera källor berättar om då romare rakat sig och sedan lämnat det avrakade skägget som ett offer eller en tribut till en speciell gudomlighet de önskade blidka. Detta tyder på att det var något som värderades högt.

Ser vi närmare till vår egen kultursfär så kan vi läsa om hur de kontinentala germanerna bar skägg och såg det som en intim del av deras identitet. Krigarna blekte skägget för att få en röd nyans och tycks ha en koppling till Donar, hos oss känd som Tor. Tor beskrivs som den starkaste av gudar med sin ásmegin (gudomlig styrka) sitt röda skägg och hammare och är precis den samme gud. 

En av dessa kontinentala stammar namngav sig själva efter sitt speciella attribut, det långa skägget. De kallade sig Langobarder (lång-skägg). Ursprunget till detta enligt sina egna sägner fick de av självaste Oden. Hos dem levde denna sed kvar långt in på medeltiden även att då de vart kristnade sedan länge. Och svor de en ed, svor de den vid sitt skägg. 

Nåväl, vi behöver inte gå igenom hela historien för att se att skägget har setts på samma vis genom tiderna som dagens psykologiska undersökningar visat. Skillnaden ligger i modet, inte människans sätt att vara, uppfatta det den ser och känner. 

GÖTISICSM OCH METAPOLITIK

År 1811 grundades Götiska Förbundet, dess syfte var kort att gå i "de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne." Helt enkelt en nationalistisk rörelse, och möjligen en av de första i Sverige så som vi känner nationalism idag.

Det finns idag ett förbund vid samma namn som inte alls uppfyller samma mål, snarare motsatsen. På deras hemsida kan man läsa följande:

"Götiska Förbundet bildades 1815. Stiftarna ville med Förbundet bidra till en god utveckling av Sverige genom att framhålla dygderna Mandom (idag i betydelsen civilkurage), Måttlighet och Redlighet – dygder med samma aktualitet i vår tids mångkulturella samhälle som 1815 när Förbundet bildades.

Götiska Förbundet är en orden med lika rättigheter för män och kvinnor. Förbundet vilar på en kristen och demokratisk grund. Det är obundet av partier och samfund. Götiska Förbundet värnar om medmänsklighet och laglydnad samt tar avstånd från främlingsfientlighet och diskriminering."

Männen som bildade det riktiga sällskapet eller ordenssällskapet var högutbildade män och två av de mer kända av dem som känns till än idag av många människor är Esaias Tegnér och Erik Gustaf Geijer. En väldigt stor del av dem var präster eller söner till sådana vilket inte är speciellt underligt om man betänker att de var en av de bredare folkskikten som var välutbildade på den tiden. Trotts detta så hade de ett mål av att uppväcka en nordisk renässans där det urnordiska skulle få en liknande status som antiken fick i hela Västeuropa några århundrade tidigare. Roten till denna världsåskådning kallas Göticism, man menade på att göterna och goterna hade sitt urhem i Skandinavien och var egentligen Atlantis och att de var ättlingar i rakt nedstigande led ifrån Adam och Eva. Att dessa två stammar har sin vagga i Skandinavien står bortom allt tvivel, men att blanda in Bibeln i detta får ses som önsketänkande från deras sida får jag lov att säga. Den absolut viktigaste förespråkare till göticismen får Olof Rudbeck (1630-1702) får ta åt sig äran för detta med sitt Magnum opus Atlantica där han ingående förklarar sina forskningar och och slutsatser. Även Johannes Bureus bör nämnas som en av dessa tidiga gestalter i denna lära.

Yrkena som Götiska Förbundets medlemmar hade var allt från poeter, arkitekter, fornforskare, etnologer, psalmskrivare, präster och konstnärer med mer. Inte sällan hade de flera av dessa områden i sitt CV.
Det är inte svårt att tänka sig hur detta sällskap lyckades påverka kulturen på alla plan i landet under sin verksamma tid och även långt efteråt.

Tack vare detta sällskap och ringarna på vattnet de bildade så kan vi tacka för alla de insamlade folkvisor, folksägner och annat som annars hade gått förlorade i tidens töcken.

Att nordiska namn så som exempelvis Torbjörn, Ulf, Vidar med fler blev lagliga att döpa sina barn till igen är ännu en av de saker vi har att tacka för.
Eller att vårt språkbruk fått sig en rejäl och kännbar storstädning och att vi fått tillbaka ord så som "hej" som känns självklart och alldagligt idag.

Detta min damer och herrar, detta är ett lysande exempel på lyckad metapolitik!
Idag mer än någonsin är vi i behov av en metapolitisk renässans och jag efterlyser å det grövsta ett liknande förbund som kan lobbyarbeta för ett liknande uppvaknande av den nordiska kulturen för vårt århundrade.

Och härmed avslutar jag med ett stycke ur Esaias Tegnérs dikt språket.

"Ärans och hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig!
Ren är som malmens din klang, säker som solen din gång.
Vistas på höjderna du, där åskan och stormarna tala,
dalarnas lägre behag äro ej gjorda för dig.
Spegla ditt anlet i sjön, och friskt från de manliga dragen
tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent."

THE FOREVER WAR

The Forever War är en krigsroman som utspelar sig i ett intergalaktisk krig mellan människorna och en utomjordisk ras som kallas Taurans. 

Boken är författad utav den amerikanska vietnamveteranen Joe Haldeman och skrevs 1974. Boken fick ett mycket gott mottagande och belönades bland annat med två väldigt prestigefyllda pris inom sci-fi-genren, Nebula Award och Hugo Award. Haldeman fick även ett personligt brev skickat till sig från Robert A. Heinlein (som bland annat författat Starship Troopers), en av de mest välrenommerade science-fictionförfattarna. Detta brev var dock det Haldeman såg som sin största bedrift att få bekräftelse av en sådan legend.

Om själva bokens innehåll:

Kriget startades genom att utomjordingarna helt utan förvarning eller skäl attackerade ett jordiskt kolonistskepp.

Bokens huvudperson William Mandella är en amerikan som fått ta värvning tillsammans med en annan grupp utvalda individer för att utgöra en elitstyrka. Denna elit har en IQ på 150 eller högre och har ett enastående psyke, fysik och hälsa. Till sin hjälp är de utrustade med en skyddsdräkt som ger dem extra styrka och snabbhet utöver att den skyddar dem. 

Under utbildningen dör flera av rekryterna pågrund utav de extrema påfrestningarna och ogästvänliga miljön där de tränas. Även pågrund utav att de använder sig utav skarpa vapen. 

Mandella är bland de första soldaterna som skickas ut i detta krig för att kriga för mänskligheten. För att kunna ta sig till platser som ligger väldigt långt bort i rymden  så har man uppfunnit en teknik som gör det möjligt att färdas tusentals ljusår på en bråkdels sekund. Detta har dock sina följder. Eftersom det går i nästintill ljushastighet så rubbas vår uppfattning om tid och rum och massiva relativistiska effekter (ni som sett filmen Interstellar förstår precis vad som menas). När de som färdats har enbart vart borta i låt oss säga en dag som har tiden på platsen de åkt ifrån gått betydligt fortare och det kan ha gått flera år under "samma" period. Detta tycker jag personligen är ett väldigt intressant oavsett huruvida man tror på relativitetsteorin eller ej så ger det upphov till väldigt intressanta tankegångar. Just den här biten är också en hörnsten i boken. 

År 1997 är Mandellas första inkallelse och efter att han och hans kamrater kommer tillbaka har det gått flera årtionden. Han får permission och återvänder till jorden bara för att upptäcka att det har blivit drastiska förändringar på planeten han tidigare lämnat, förändringar till det sämre. Jorden har blivit överbefolkad, allmän försämring råder med osäkerhet och kriminalitet i dess spår och flera nationer har även börjat uppmuntra till honomsexualitet. Mandella känner sig givetvis inte hemma, dels för att han inte känner igen sig och för att han känner sig mer hemma i det militära livet. Han har även hittat sitt livs kärlek vid namn Marygay Potter som även är hans militära kollega. De bägge bestämmer sig för att ta värvning än en gång för att kunna fly jorden. Dock vill det sig inte att de bägge skall bli stationerade ihop.

Tiden går och för varje gång Mandella kommer tillbaka till basen efter att uppdragen avlöser varandra så förändras människorna där tiden gått betydligt snabbare. Tillslut är så gott som alla människor av en oigenkännlig blandras och samtliga är homosexuella, även språket har förändrats till den milda grad att huvudrollen inte knappt längre förstår det. Han blir även illa omtyckt av de nyare rekryterna som tycker han är pervers eftersom han är heterosexuell och dessutom talar en väldigt ålderdomlig engelska. 

Så småningom så lyckas människosläktet upprätthålla kommunikation med Taurans som den utomjordiska rasen heter och det leder till att fred upprättas. 

Man erkänner från styrande håll bland människorna att kriget ursprungligen startades av dem för att vissa bland människorna ville få igång ekonomin som koma igång i krigets spår och att det var så man skulle lyckas ena jorden och starta en ny världsordning. Människor började klonad och man började även försöka vrida tillbaka evolutionen hos människorna till dess naturliga tillstånd där homosexualitet inte längre ansågs vara nödvändigt för att stävja folktillväxten. 

Nåväl tänker inte avslöja alla detaljer eller hyr det går för huvudkaraktärerna kärlek ifall ni känner att ni själva vill läsa boken eller rent av lyssna på den som ljudbok.

Jag skulle vilja säga att det här är en riktigt bra bok. Den är spännande och man får fantasin stimulerad med de vetenskapliga teorierna som är genomgående i huruvida tidsuppfattningen ter sig för karaktärerna. Den är även tankeväckande, och milt sagt väldigt dystopisk och man kan inte utan att tänka sig att den här boken aldrig hade kunnat få prisen den tilldelades på 70-talet om den skrevs idag. 

VALHALLA

Valhalla är en dansk tecknad serie som är skapad utav Peter Madsen, Henning Kure, Per Vadmand och Hans Rancke-Madsen. Första publiceringen kom ut 1979 och den sista år 2009 i femton album.

Serien kan lättast beskrivas som löst baserade äventyr på de gamla nordiska gudasagorna med fria tyglar. Dock bör det tilläggas att de är gjorda på ett värdigt men humoristiskt sätt som tordes tilltala alla åldrar. De är vackert illustrerade och tecknarstilen går i fransk/belgisk stil i kontrast med den amerikanska mer realistiska tecknarstilen. Jämför man Marvels Thor med denna nordiska variant så slår den danske Tor Marvel-Thor på fingrarna i samtliga fall i mitt tycke. Dels är dem gjorda efter nordiskt kynne och är mer trogna de gamla sagorna. 

Känner man inte till serien sedan tidigare så bör man kolla upp dem. Speciellt om man har barn då de är ett lysande sätt att få dem att intressera sig för våra förfäders arv på ett modernt sätt som är lätt att ta till sig. 

Mellan 2011 till 2013 utkom samlingsvolymer i fem delar med samtliga berättelser som är lätta att få tag i.

Det utkom även en tecknad filmatisering 1986 och hela filmen finns tillgänglig på youtube (men på engelska). Här har ni trailern: 

HEIDENSTAMS SVERIGE

Verner von Heidenstam, vår gamla nationalskald är måhända inte lika uppskattad idag som han var förr. Detta kan säkerligen förklaras med att hans språk med dagens mått känns ganska ålderdomligt och tungt. Tar man till sig hans alster så kommer man upptäcka en skatt. Det är i alla fall vad jag upplevde då jag var kanske 17 år gammal då jag läste Karolinerna för första gången. Idag har jag läst allt jag kommit över av honom och är idag en av mina favoriter.

Sången Sverige som Heidenstam skrev (1899?) blev tonsatt av Wilhelm Stenhammar 1901.
"Sverige är komponerad för fyrstämmig blandad kör, men kom senare också i en version för manskör och har också använts som unison sång med piano- eller orkesterarrangemang. Stenhammar gav musiken ett innerligt och återhållet uttryck; Heidenstam lär ha varit mycket missnöjd med tonsättningen, eftersom han själv tänkt sig en pampig, marschliknande inledning som vid andra strofen skulle övergå i ett mer känslosamt tonläge. Stenhammars avsikt var att skriva en nationalsång för Sverige." (Citerat ifrån Wikipedia)
Det må vara så att Heidenstam inte var nöjd av resultatet, hans egna vision har vi ännu inte fått höra och det kan mycket väl ha blivit ännu vackrare. Dock tycker jag att den Stenhammars körsång är fantastisk och har bevisligen överlevt tidens tand och spelas än idag. Min egna åsikt är även att 'Du gamla, du fria' är bättre som nationalsång och att det till syvende og sist är tur att Heidenstams Sverige inte blev vår nationalsång då jag inte tycker den alls hade gjort sig lika bra i det syftet.

Nedan har ni sångtexten i sin helhet:

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

DEN NATIONALISTISKA INSIKTEN

Jag föddes i södra Sverige i mitten av 1980-talet och växte sedan upp under 90-talet. Min familj var trygg och vi hade allt vad man kunde begära, vi var inte välbeställda på något vis men inte heller något att klaga på vad det kommer till ekonomi. Mina föräldrar hade vanliga arbetarklassyrken. Ingen av dem var speciellt politiskt intresserade heller utan skötte mest sitt egna. 

Under min uppväxt kom jag inte i kontakt med många utlänningar, om vi inte skall räkna finnar dit, vilket jag inte räknar dit. Även ett och annat adoptivbarn som inte stack ut någon vidare utöver att de givetvis inte såg svenska ut. 

Under 90-talet kom det vi kommer att kalla Ultima Thule-vågen, det var en tid då i mina hemtrakter och säkert näst intill hela landet där en en stor del av en hel generation lyssnade på Vikingarock, skaffade bombarjacka, kängor och snaggade. 

Själv var jag lite för ung för att vara en av dem just då det var ett stort fenomen. Men däremot hade jag äldre personer omkring mig och vänners äldre bröder som på ett eller annat sätt tog till sig samtliga eller några av dessa attribut. 

När tonåren kom så hade jag min tonårsrevolt, jag blev punkare. Musiken och attityden så som jag upplevde den var något som då tilltalade mig. Vänsteråsikter och annat följde med som en naturlig del av det. Men det var ingenting jag kände mig speciellt bekväm med och jag förstod mig aldrig på merparten av allt vad vänstertänk innebär trotts att man försökte hålla uppe någon sorts fasad. 

Så småningom började jag följa med några vänner i min umgängeskrets till en syndikalistförening inne i stan. Ett socialt rättspatos var förvisso något jag kunde relatera till men vad det gällde synen på människan och det etiska var något jag inte kunde relatera till. Sakta men säkert började jag förstå mer och mer hur jag själv tänkte och kände inför vänsterideologi och människorna som förespråkar det. Det stod snart klart för mig att de var hycklare och i största allmänhet av dålig karaktär. Åsikterna de framförde rimmade väldigt illa med logiskt tänkande och mänsklig natur. Jag tröttnade på allt vad jag förknippade dem och rakade skallen och började lyssna mer på opolitisk oi-punk, som förvisso alltid innan tilltalat mig mest sedan tidigare, och blev skinskalle under en period. 

Under gymnasietiden förändrades mycket för mig och skinskallemusiken kändes med tiden lite väl simpel. Hårdrocken däremot hade betydligt vidare vyer både musikaliskt och lyrikmässigt. Musiken blev hårdare och mer underground, tillslut kom jag i kontakt med band som bl.a. Burzum och Graveland. Artisterna förespråkade rasmedvetna ideal och skaldade om svunna tider, våra vita förfäders dunkla historia och myter i en svunnen tid.

Allt detta kändes betydligt mer relevant och berörde mig på något metafysiskt plan. Det var inte agitatoriskt och gatupolitiskt så som jag tidigare upplevt frihetsrock. På grund utav detta så kom jag att få ett ordentligt intresse för nordisk mytologi och en väckt stolthet för min historia och mitt folk då det sattes i rätt perspektiv.

Antalet stökiga invandrare (mestadels albaner och araber) som skulle ha sin "respekt" var också något som började bli väldigt påtagligt och visade gång på gång att det är tydliga skillnader på dem och oss. 

Pusselbitarna föll en efter en på plats..

En vän till mig i min dåvarande umgängeskrets av hårdrockare som spelade i samma band och delade ett nästintill nördigt intresse för skivsamlande, (kanske inte nästintill. Det var nördigt får jag lov att erkänna). Han hade samma sorts humor som jag och politiskt inkorrekta skämt hörde till vanligheten då vi umgicks. Judeskämt var något som nästan stod på dagordningen trotts att vi då inte direkt lade någon vikt vid dem. Men dessa skämt väckte tillslut frågor inom mig varför de altid vart så avskydda och om det låg något i fördomarna som omgärdade dem. Med tiden insåg jag efter att läst på mer och mer som den kunskapstörstande person jag är att det inte var obefogat. 

Gymnasietiden tog till sist slut, jag flyttade hemifrån, fick jobb och hade oturen att få bo granne med en flyktingförläggning. Ständigt hörde man billarm om nätterna då de försökte slanga bilar på parkeringen nedanför, och det var hela tiden något stök av varierande slag därifrån. Bland annat hade de skaffat nät och fångade igelkottar och tamkatter som de åt upp, kommunen svarade med att berätta för dem att så gör man inte här. Utan några andra följder. 

Det var nog detta som fick mig att börja intressera mig för politik och att bägaren att rinna över. Jag började läsa Info-14 och Den Svenske, köpte politiska böcker och beställde klistermärken och kände att något måste göras åt saken. Ganska snart så förstod man att folk i gemene inte kände eller såg det som var uppenbart med situationen och hur framtiden skulle se ut med fortsatt kurs... Och detta var omkring 12 år sedan.

Så såg mitt politiska uppvaknande ut. Och jag kan inte påstå att jag känner någon ånger för min tid bland vänsterfolk. Jag blev trotts väl medveten på ett väldigt personligt plan i ett tidigt skede och ser det i retroperspektiv som en bra upplevelse när man ser pusselbitarna i sin helhet då de fallit på plats en efter en. 

DEN LÄNGE BORTGLÖMDA BYN

I Ukraina nära Sevastopol finns en svensk by vid namn Gammelsvenskby. Den är grundad av de svenskar som från början bodde på den estländska ön Dagö som kom under ryskt styre efter det svenska nederlaget vid Stora Nordiska Kriget på 1700-talet. 

År 1781 flyttade dessa svenskar från Dagö söder ut. Källorna går isär om hur det gick till, en av dem säger att de blev lovade bättre jord den andra insinuerar på att de deporterades mer eller mindre. Troligen var det lite av varje som ledde till denna utvandring. 

Färden ner var svår och de flesta dog under resans gång. Av omkring tusen personer som började färden var det endast 135 personer som som överlevde resan och de svåra prövningar de utsattes för då de väl var framme enligt kyrkböckerna från 1783. 

Anledningen varför de flyttades var främst för att det ryska riket hade gjort nya landvinningar söder ut och erövrat mark ifrån Krimtatarerna och nu skulle den koloniseras och tämjas med jordbruk. 

Det tog ungefär hundra år innan dessa svenskar åter fick kontakt med fäderneslandet i norr. Bland annat samlades det ihop pengar ifrån Sverige och Finland för att de skulle kunna bygga upp sin egna kyrka. Under nästan hela den här perioden hade de fått konkurrera mot sina tyska grannbyar både kulturellt ifrån att bli förtyskade och även fått avstå mark efter att tyskarna koloniserat marken runtomkring i området något senare än svenskarna. Stämningen emellan byarna kunde tidvis vara hårt ansträngd. Trotts detta hade man bevarat språket, den lutheranska tron och den svenska kulturen.

Många krig kom att utspela sig i området, första halvan av 1900-talet bytte de av varandra raskt. 

Alla var de hemska och och byn befann sig mitt på fronten och gjorde tillvaron milt sagt fruktansvärd. Svält och sjukdom var bara några av de dödsorsaker som följde i sitt spår. Bolsjevikernas terror revolution var den värsta. 

En höstmorgon 1920 kom någon på besök, det var den ökända röda arméns skapare och överbefälhavare Leo Trotskij, vars egentliga namn var Lieb Bronstein. En jude och son till en förvaltare av ett adligt storgods. Byborna kände genast igen honom med sitt kolsvarta getskägg och kalla ögon. Resultatet av detta besök blev att 63 utmärglade hästar och ett 70-tal lika eländiga kor blev kvar utav ursprungligen 610 hästar och 580 nötkreatur. Under de kommande åren kom 80 bybor att dö av resultat utav detta och en svår torka. 

I början utav den sovjetiska eran kom många av dem att återvända till Sverige varvid nästan alla hamnade på Gotland. 

Tragiskt nog behandlades de av den svenska regeringen som vilka utlänningar som helst trotts att de var etniska svenskar och det resulterade i att flera av dem valde att återvända medan andra valde att resa vidare till Kanada och hoppas på ett bättre liv där. 

Efter Sovjetunionens fall återtogs kontakten med Sverige och Gammelsvenskby där det fortfarande finns det ca: 150-200 personer som är av svenskt ursprung. Men endast ett fåtal talar idag helt flytande svenska. 

Ett visst stöd har getts från svenska kyrkan (vilket få ses som en av de få bra saker de gör) och Gotlands kommun. Idag finns också ett svenskt livsmedelsföretag etablerat i byn som skapat arbetstillfällen. 

Svensk är man i blodet inte efter nationsgränser eller medborgarskap vilket detta är ett tydligt exempel på.