Efter andra världskriget kom en form av skönlitteratur växa fram som en egen genre, med bakgrund till den enorma katastrof som drabbat Europa och hela världen satts i brand.
Nya förödande vapen som atombomben hade också uppfunnits och dessutom var en stor del av kapprustningen mellan västvärlden och de kommunistiska länderna. Atombomben, ett vapen som kunde förvandla tiotals mil i radie till aska på ett ögonblick. Pandemier var också något som oroade folk, och gör än idag, varvid kärnvapen fått ta mindre plats bland folks farhågor.
Den här skönlitterära genren kallas 'Post-Apokalyps' som är det som vi skall granska nu.
Ovan har jag nämnt några av skälen till varför den är typen av litteratur kommit till och fått gehör. Det är inte speciellt konstigt trotts allt om man tänker på alla sorters katastrofer och apokalyptiska scenarion som skulle kunna utspela sig då det går riktigt illa. Dock är det nog väldigt otroligt att man kommer få uppleva en Mad Max-värld eller någonting stil med The Walking Dead eller varför inte Fallout.
Men varför, utöver de möjliga hoten, fascineras människor över en i ärlighetens namn väldigt dyster framtid? Enligt min egna analys tycker jag mig kunna se ett mönster.
Många människor idag kan omöjligt uppleva den typen av äventyr som en gång kunde som upptäcktsresande, eller som nybyggare i Amerikas vildmarker. Livet som många har känns tämligen tomt, man gör till jobbet och arbetar i 9 timmar, känner knappt sina grannar, super till det på helgen, drömmer om någon semester en gång om året osv.. Man arbetar inte för sig själv på samma vis som man gjorde förr, det spirituella och sociala är obefintligt eller väldigt torftigt.
Är det då konstigt att tanken skenar i iväg till en fantasivärld där man får kämpa med livet som insats och där allt du gör spelar all roll i världen för din välgång och överlevnad? Nej vågar jag hävda.
Vad vårt folk idag behöver är en mening med tillvaron, känns känslan av att de är en del av kedjan. Att de är länken mellan det förgångna och framtiden. Att de gör något konstruktivt och viktigt för sig själv och de sina. Att de känner att det finns en högre mening med sin existens.
Hur kan man finna detta? Du som läser detta är höst troligtvis redan där på ett eller annat vis. Det är genom kärleken och vördnaden för vår ätt som vi kommer kunna stå stadigt när världen stormar omkring oss eller då monotonins sövande stiltje fördunklar tillvaron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar